Snart är det vår på riktigt, denna vintern har varit kämpig. Veckopendla och ett mående plus Covid under jul och nyår har satt kroppen ur balans. Efter provtagningar och svar på att orken tryter så blir det receptbelagda vitaminer och järn. Kanske det vänder snart ?
Min nya utmaning har gått bra så här.långt, de uppskattar jobbet jag gör med eleverna och snart har vi fler nya trevliga busschaufförer. Det är lärorikt för mig och jag ser mer av min potential i en framtid.

Något som jag ha lärt mig mer om är narcissister och hur de funkar och handlar, vad för funktionsnedsättning de har från födseln och uppväxten präglar dom till.
De dras till empater så de kan få sina kickar ev rus och lust sen när empaten är utdränerad så byter man till en ny som de kan bryta ner. Medberoende är så sjukt giftigt och man blir helt hjärntvättad. Fortfarande efter 7 år så finns det spår av den skitstövlen som förstörde mitt liv både själsligt och ekonomiskt. Jag hoppas du må brinna i helvetet en dag. Fortfarande har jag inte riktigt tilliten till att släppa in någon till 100% det tar emot.

Det tar tid att läka och släppa det som hänt men ärren finns där.
Det bästa är ändå att de vet inte vad riktig kärlek är, de kan inte stava till det ej heller känna det, helt känslokalla.

Nu ska jag slänga de sista minnena av Mr Napkin i soporna, där han hör hemma. Han är inte värd två ruttna lingon.

Tjing